Alla de där låtarna som handlar om någon, om något.
De lite äldre, fyllda av smärta och svek, försök att må bättre. Minnen om sena, regniga kvällar, oviljan att kliva upp morgonen efter, och veta att drömmen slutar där och då, och att nästa gång vi ses, är jag på nytt obalanserad, desperat och längtansfull efter att ha väntat alldeles för många dagar.
Låtar om att börja som älskare och sluta som totala främlingar.
De lite nyare låtarna, om längtan och värme och lycka och om löften om för alltid vi. Någon slags förtröstan och glädje i att lyckliga låtar faktiskt kan handla om mig, och om att det här fina är Vi. Att det ens finns ett vi, på riktigt denna gång.
Ibland går jag tillbaka till de gamla låtarna, som för att smaka på smärtan igen, känna melankolin ta grepp om hjärtat, känna ångesten genomsyra även detta förhållande.
För en sak är säker, och det är att nån gång i framtiden kommer jag ännu en gång sitta på ett kallt golv gråtandes, lyssnades på låtar om hur hjärtan krossas så mycket att de aldrig kan lagas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar