5/9

Precis som jag visste att det skulle börja, har det börjat.
skräcken. oron. förväntan att bli lämnad.
Att ständigt tjuvkika över hans axel för att se vem han skriver med, leta efter något felande. Osäkerhet så fort han inte är med mig.
Som ett brev på posten kom oron och osäkerheten. Det spelar ingen roll att jag känner att jag är 100 gånger bättre, för vacker och för bra för honom, hjärnspökerna slår ändå till och säger att jag inte duger och räcker till. Gör allt för att vara den perfekta flickvännen, verka okomplicerad och inte kräva, inte ta plats, trycka ned mitt eget själv för att anpassa mig.

Jag står och speglar  mig, ser själv hur fantastisk jag är, hur håret faller perfekt för att jag ska se ut som en nyckfull ängel, slank kropp, fina former, vackert ansikte. Känner att han betraktar mig och känner att det ändå inte duger till.

Vinet gör mig frispråkig, röstvolymen går upp, tankarna blir mer komplicerade, åsikterna mindre kompromissade. Mitt i en mening  när vi talar öppet till varandra, kan jag komma på mig själv med att vara för öppen. Måste prata lite tystare, lite finare, var inte för rättfram, låt inte så världsvan, verka inte så självsäker. Det skrämmer iväg honom, om inte förr, så senare.

Idag tänkte jag. Jag tänkte på honom, den förra. På allt kämpande. På alla ansträngningar att vara någon han ville ha. All smärta som det gav, alla nätter i ångest. Hur svårt det var att gå, för när man är mitt i något är det så svårt att förstå att det kommer finnas något bättre längre fram. Allt var ju idylliskt då också, i en månad. Sen krävde jag mer, han ville mindre och efter det blev det aldrig riktigt bra igen. Då började jag tänka för mycket på hur jag förde och rörde mig, sättet jag pratade, vad jag berättade och pratade om. Jag ändrade på mig själv inför honom, för att få någon chans att ha honom nära.

De överdrivna ansträngningarna för att hålla någon nära, oförmågan att slappna av.

Så, ännu en gång, en snudd av osäkerhet, fast inte alls lika mycket som förr.
En skugga av avundsjuka i mitt hjärta som får mig att undra när han ledsnar på mig och börjar leta efter någon ny, en misstänksamhet och ängslan i hjärtat inför framtiden.