Precis när jag borde vara sådär lättsamt glad kommer det över mig, det där svarta hålet öppnar sig på nytt inom mig. På tåget hem, efter skratt och middag och promenad på söder, känner jag som h ur marken skakar under mina fötter, och jag vet, att när den börjat skaka sådär, kommer den snart att försvinna, ramla ned helt, inget lämnas kvar som jag kan greppa eller stå på. När vi kommer in genom dörren går jag direkt till köket och häller med skakande händer upp ett glas rödvin. Desperat efter något som kan bedöva. Ge mig rum att andas. Jag försöker le och va glad, men känner att gråten snart bryter fram i rösten. Jag tar mitt vinglas och lägger mig i soffan, snabbt, innan min kropp faller ihop självmant. I flera minuter försöker jag trycka tillbaka ångesttårarna, fastän jag vet att det inte fungerar så, det har det aldrig gjort. Du sätter dig bredvid mig och frågar vad som är fel. Jag säger att jag känner mig låg, och det är så det är, du frågar varför. Men jag vet ju knappt själv. Blir irriterad på mig själv, för att jag känner mig så komplicerad. Önskar att jag kunde säga vad som är fel, men jag kan ju inte ens formulera det för mig själv. Kanske är det en beröring som inte kom när jag ville, ett svar som jag inte är nöjd med, en rädd tanke som flimrade förbi, och väckte liv i demonerna. En gammal rädsla som kommer tillbaka, att det är så bra, så snart måste det bli dåligt. För det blir alltid dåligt. jag blir alltid irriterad, vet inte varför. På att du inte försöker tillräckligt, fast du försöker 10 gånger mer än mig. Är liksom inte nöjd i vilket fall. Det är ospännande, känner mig aldrig kär, bara bekväm. När tårarna smet ur mina ögonvrår var jag snabb med att dölja det. Du försökte trösta, men jag kan inte tröstas, för allt går inte att lösa, det finns inte alltid tryggande ord att ge, ibland behöver jag bara någon som stryker mitt hår tills demonerna lägger sig och sover igen, tills det där mörka hålet på insidan ersätts av något annat, tills marken är stadig och slutat skaka under fötterna. Men det vet inte du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar