Nakna i sängen, och jag försöker känna efter i hela kroppen, I varje hörn av mitt hjärta. Ner i tårna, genom hjärnans alla skrymslen letar jag efter kärleken. Du bevakar mig där du ligger bredvid. Vi är båda så bra på det där, att visa känslorna utanpå, så att hela världen kan se.
Du frågar vad det är, jag svarar med att sträcka ut handen, som en distraktion både för mig och dig.
Jag kan ju inte erkänna för dig, att jag fortfarande kämpar med att komma ihåg om jag älskar dig.
Men det är det som är den iskalla, hårda sanningen.
Det har gått några dagar, sen det senaste bråket, men kärleken har inte kommit fram igen. Kanske har den gått och gömt sig, i det där mörkaste hörnet i hjärtat, där alla forna älskare gömmer sig. Kanske flög den ut ur hjärtat helt, som en vårtrött humla befriad flyger ut ut ett öppet fönster. Kanske skrumpnade den ihop så mycket, av dina dumma, idiotiska, giftiga ord, skrumpnade ihop så mycket att man inte kan se den där kärleken längre.
När dina fingrar rör vid min hud vill jag dra mig undan, känner hur jag ryser av obehag. Dina kyssar som ger mig kväljningar, dina sårande läppar mot mina. jag trodde jag hade saknat dig, men nu när du är här vill jag hellre se dig gå. Inget du gör räcker till.
Jag försöker verkligen, du ska veta att jag försöker.
Men det är svårt
Tänker att jag aldrig var kär ändå
Jag älskade dig, men jag var aldrig beroende
För har man blivit bränd förr, undviker man elden
Och du är egentligen inget. Vad finns det ens att vara kär i?
Dina kyssar irriterar mig när du försöker komma mig nära, men det är bättre än att du inte bryr dig, försöker, för då blir jag arg. Det är nog så att jag aldrig blir nöjd.
Stirrande rakt ut i luften, undvika din blick, undvika din oro. Jag tänker att om jag försöker länge nog, kommer kärleken kanske tillbaka.
Det är många dagar sen jag senast sa att jag älskade dig, och jag bestämmer mig för att aldrig säga det först igen. För det förtjänar inte du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar