13/12

Ju mer jag tänker på dig, desto mindre vill jag vara med dig

12/12

I gränslandet mellan sömn och vakenhet,  så utmattad efter alla känslornas berg-och-dalbanor den senaste veckan.  vill sova redan innan tio, vänd mot din kropp, ändå villig att vara nära. Få känna värmen mellan oss igen.
Du viskar att du älskar mig, kanske tror du att jag redan somnat? Kanske var det bara i en dröm som du sa det? Jag mumlade att jag älskar dig tillbaka,  och säger det en gång till,  för säkerhets skull.  Och nästa dag, säger jag det igen, först den här gången. 
Och sen är det jag som leder statistiken igen.

12/12

Nakna i sängen,  och jag försöker känna efter i hela kroppen,  I varje hörn av mitt hjärta.  Ner i tårna,  genom hjärnans alla skrymslen letar jag efter kärleken.  Du bevakar mig där du ligger bredvid.  Vi är båda så bra på det där, att visa känslorna utanpå, så att hela världen kan se.
Du frågar vad det är, jag svarar med att sträcka ut handen, som en distraktion både för mig och dig.
Jag kan ju inte erkänna för dig, att jag fortfarande kämpar med att komma ihåg om jag älskar dig.

Men det är det som är den iskalla,  hårda sanningen. 
Det har gått några dagar, sen det senaste bråket, men kärleken har inte kommit fram igen.  Kanske har den gått och gömt sig, i det där mörkaste hörnet i hjärtat,  där alla forna älskare gömmer sig. Kanske flög den ut ur hjärtat helt, som en vårtrött humla befriad flyger ut ut ett öppet fönster.  Kanske skrumpnade den ihop så mycket, av dina dumma, idiotiska, giftiga ord, skrumpnade ihop så mycket att man inte kan se den där kärleken längre.

När dina fingrar rör vid min hud vill jag dra mig undan, känner hur jag ryser av obehag. Dina kyssar som ger mig kväljningar,  dina sårande läppar mot mina.  jag trodde jag hade saknat dig, men nu när du är här vill jag hellre se dig gå. Inget du gör räcker till.

Jag försöker verkligen,  du ska veta att jag försöker.
Men det är svårt
Tänker att jag aldrig var kär ändå
Jag älskade dig, men jag var aldrig beroende
För har man blivit bränd förr, undviker man elden
Och du är egentligen inget.  Vad finns det ens att vara kär i?
Dina kyssar irriterar mig när du försöker komma mig nära, men det är bättre än att du inte bryr dig, försöker,  för då blir jag arg. Det är nog så att jag aldrig blir nöjd.

Stirrande rakt ut i luften,  undvika din blick,  undvika din oro. Jag tänker att om jag försöker länge nog, kommer kärleken kanske tillbaka.
Det är många dagar sen jag senast sa att jag älskade dig, och jag bestämmer mig för att aldrig säga det först igen.  För det förtjänar inte du.

12/12

Det är så svårt att komma ihåg att jag älskar dig, när det är så här,  viskade jag medan du höll om mig. Min kropp kändes så stel mot din. Som en marmorstaty som du desperat sökte tröst hos,  men jag hade ingen tröst att ge för det kändes som att jag aldrig kunde älska dig igen.
Våra olikheter som ännu en gång kolliderat. Jag är ju uppenbarligen en sån som du egentligen hatar, du vill bara inte erkänna det själv.
Jag blev så arg på att du inte kan respektera andra, deras åsikter och kamper,  för då respekterar du inte mig. Du respekterar inte mina år av självhat,  som jag tvingat mig själv att komma över. Du respekterar inte mina dagar av mantran framför spegeln,  sägande att jag är bra nog, att jag klarar det. Nä, du respekterar inte mig, så stark i allt jag gått igenom,  utan du ser ned på mig, tycker jag är svag för de åsikter och perspektiv som jag har.

Den här gången tänkte jag be dig att gå, för jag ville att det skulle vara slut. Att det skulle vara slut, så jag kunde hitta någon bättre.  vi satt där och grät mot varandras axlar och jag hatade dig, för jag vill inte gråta, jag vill inte vara trött, och jag hade sluppit det utan dig. Kunde vi bara inte börjat det här förhållandet alls? Du hatar ju så uppenbart mig, det jag står för, den jag är, min historia.  Vi har inget att prata om, förutom när vi bråkar. Jag är som en älva bredvid dig, flyktig och farligt vacker. Du existerar knappt i min skugga, nog måste du själv sett det? Kanske är jag för självsäker,  men kom då ihåg att varje gång du tryckt ned mig, blir jag bara desto säkrare på mig själv. Som en maskros,  som växer bäst när den blir trampad på.

Det är så svårt att komma ihåg att jag älskar dig,  sa jag,  och du började gråta.
Och jag kände mig stark.

8/12

You can't keep pretending that the experience of women all over the world aren't real just because you, as a man, haven't felt it. You can't degrade my experience of sexism, and my liberation from it like this, just because it fits your narrow picture.  You gotta see it from another perspective,  since you yourself aren't experiencing it, read some articles,  actually try to understand what people are saying,  instead of being so narrow minded.

When you do this, you really degrade my experience,  my life struggle,  from I was 14 and had to fucking cut myself because I hated myself,  the way I looked, how much I weighed,  10 kg less than now. You're degrading my whole struggle against society's expectations,  and my struggle to accept how I am. By hating on girls who are "like this or like that", you're hating on me, and I don't get why you wanna be together with someone you hate.